Jag har fyrtio år i ryggen, jag har kunskap i min hand

Jag har navigerat stormar och fört skeppet in till land.

Men när CV:t landar digitalt hos någon ung rekryterare

Då blir min långa meritlista en besvärande bärare.

De ser siffran i mitt personnummer, ser grånat hår vid tinningen

Och plötsligt är jag bortvald, trots kraften och besinningen.

För vi är inte klara, vi har mil kvar att gå

Med blicken mot framtiden och stadiga steg ändå.

Ni ropar efter kompetens men stänger dörren när vi dök upp

Som om erfarenhet vore ett hinder för ett ungt och hungrigt upp.

Vi är över sextio, vi är starka, vi är här

Varför kasta bort den visdom som vi alla bär?

De pratar om "ny energi" och "digitalt infödda" namn

Som om min stabila yrkesroll bara lades i hamn.

Jag har tio år till pensionen, det är tusen arbetsdagar kvar

Men ni tror att bäst-före-datumet har raderat mina svar.

Jag är inte trött, jag är inte slut, jag har mer att ge än då

Men algoritmen sorterar bort det ni inte kan förstå.

Är det en förlust för mig? Ja, visst svider det i själen.

Men det är samhället som snubblar och trampar sig på hälen.

När vi raderar de som minns hur man löser svåra ting

Då står ni där med tomma ord och ser hur allt går runt i ring.

Jag har kvar min glöd, jag har kvar min drivkraft och min tro

Låt mig bygga vidare, låt min erfarenhet få gro!

Vi är generationen som kan konsten att stå pall

Som vet att sanningen finns i hantverket, inte i ett trendigt skall.

Att slösa bort vår kunskap är ett feltänk så kapitalt

När världen behöver trygghet, både mänskligt och brutalt.

Så se mig för den jag är, och allt jag faktiskt kan

Innan ni dömer ut en veteran och väljer en annan plan.

För vi är inte klara, vi har mil kvar att gå

Med blicken mot framtiden och stadiga steg ändå.

Ni ropar efter kompetens men stänger dörren när vi dök upp

Som om erfarenhet vore ett hinder för ett ungt och hungrigt upp.

Vi är över sextio, vi är starka, vi är här

Varför kasta bort den visdom som vi alla bär?